Alla barn har rätt att känna sig inkluderade och välkomna i skolan, på fritidsverksamheter och i sin vardag. För många barn och unga med funktionsnedsättning präglas livet i stället av en känsla av ensamhet och utanförskap. För att förändra situationen är delaktighet en nyckelfråga, konstaterar Myndigheten för delaktighet, MFD.
Studier från MFD visar att barn och unga med funktionsnedsättning har betydligt sämre förutsättningar och möjligheter i jämförelse med barn utan funktionsnedsättning. Barn med till exempel neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och autism, eller intellektuell funktionsnedsättning, har en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa och våld i hemmet. En oproportionerligt stor andel av dessa barn och ungdomar går inte ut gymnasiet, och många upplever mobbing och kränkande behandling.
Även om vuxenvärlden ofta tidigt kan se barns behov av stöd, dröjer ofta insatser orimligt länge. Detta trots att forskning visar att tidiga insatser gör störst skillnad, ibland så tidigt som i förskoleåren.
Tillhörighet ger mening
Maria Melin vid MFD betonar hur viktig tillhörighet är för alla människor:
– Alla barn måste få växa upp med känslan av att höra till, att ha samma rättigheter, att få ha förväntningar att lyckas och att utvecklas till sin fulla potential. Att känna sig inkluderad och viktig och att livet är meningsfullt, betonar hon.
Att inte få vara med på rasten, inte bli inbjuden till kalaset eller sakna något att göra efter skolan riskerar att befästa en social exkludering som kan följa barnet genom livet.
De ojämlika levnadsvillkoren riskerar också att bidra till allvarliga samhällsproblem. En färsk kartläggning från MFD visar att barn med neuropsykiatriska diagnoser eller intellektuell funktionsnedsättning har en förhöjd risk att utnyttjas i kriminella miljöer.
Rätt insatser – för både individ och samhälle
Men det går att påverka utvecklingen – och där spelar tidiga insatser enligt MFD en avgörande roll.
Utöver tidigt stöd så behöver också alla de miljöer där barn och unga befinner sig i högre utsträckning redan från början utgå från att barn är olika och har olika behov.
Det handlar till exempel om:
- En skola som är tillgänglig för alla barn, både fysiskt och i undervisningen. Alla barns behov måste kunna tillgodoses så att alla får möjlighet att nå kunskapsmålen.
- En aktiv fritid där olika aktiviteter och idrotter är tillgängliga för alla barn, så att alla får möjlighet att utveckla intressen och känna gemenskap.
Men det handlar också om att stödinsatser måste utgå från individuella förutsättningar och behov. Det gäller även för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Många barn behöver också i högre utsträckning få tillgång till en trygg vuxen att prata med när livet känns tufft.
På så sätt kan vi säkerställa att skyddsfaktorer blir just skyddsfaktorer för alla barn och unga, oavsett funktionsförmåga. Det ökar barnets motståndskraft mot svårigheter och utsatthet.
Tillgängliga och inkluderande miljöer, tillsammans med tidiga insatser, minskar därmed också risken för att barn och unga ska lockas in i destruktiva miljöer som gängkriminalitet, i jakt på den bekräftelse barnet saknar.
Alla kan bidra
Alla människor kan dessutom på egen hand bidra till inkludering och gemenskap. Det kan handla om små handlingar i vardagen som gör att ett barn känner sig sedd i stället för bortvald.
– Det är väl känt att det sällan är det vi säger utan det vi faktiskt gör som påverkar mest. Det finns mycket vi alla kan bidra med, konstaterar Maria Melin.
MFD har fem medskick på hur vi alla kan bidra till ett mer inkluderande samhälle:
1. Bjud in alla barn till planerad lek och aktiviteter.
2. Se till att ingen lämnas ensam i idrottslag eller fritidsgrupper – prata öppet om att alla måste kunna vara med.
3. Lyssna på barns behov och anpassa förutsättningarna, både i skolan och i vardagen.
4. Visa omtanke i det lilla – ett hej, en fråga eller ett stödjande ord kan göra skillnad.
5. Stå upp mot exkludering och mobbning.
