Fysisk aktivitet är en viktig del av livet för alla, men för personer med Parkinsons sjukdom kan den vara helt avgörande. Forskningen visar att träning inte bara stärker muskler och kondition – den kan även påverka hjärnans funktioner och förbättra livskvaliteten.
– Nästan all typ av träning är positiv för personer med Parkinson. Vi har inte sett några skadliga effekter, utan tvärtom stora vinster både fysiskt och mentalt, säger Erika Franzén, fysioterapeut och professor vid Karolinska Institutet.
– Träningen kan förbättra gång, balans och koordination, men också hur man mår psykiskt. Den kan minska nedstämdhet och till och med förbättra kognitionen och tänkandet.
Rörelse för ett rikare liv
För många med Parkinson blir vardagliga rörelser successivt svårare – men rätt träning kan göra stor skillnad.
– När vi tränar balans eller gång handlar det inte bara om att bli bättre på själva övningen, utan om att kunna använda rörelserna i vardagen, säger Erika Franzén.
– Målet är att man ska våga och orka göra mer av det man tycker om – att åka till sommarstugan, leka med barnbarnen eller hälsa på vänner.
Hon förklarar att träningens effekter ofta märks i just dessa vardagssituationer, där trygghet och kontroll i rörelser ger ökad frihet.
Hitta rätt typ av träning
Vilken träning fungerar bäst? Enligt Erika finns det inget universalsvar – det handlar om att anpassa träningen efter individen och de symtom man vill påverka.
– Träning är väldigt specifikt. Vill du förbättra konditionen måste du träna kondition, vill du bli starkare ska du styrketräna. Det gäller även vid Parkinson, säger hon.
– Därför är det viktigt att träningen individualiseras. Man behöver utgå från vilka problem personen har och vad som motiverar just den individen.
Hon betonar att variation är nyckeln – att blanda balansövningar, styrka och uthållighet ger bäst resultat över tid.
Ta hjälp – och gör det roligt
För den som nyligen fått sin diagnos är rådet tydligt: ta kontakt med en fysioterapeut med kunskap om Parkinson redan från början.
– Även om man inte känner av så mycket symtom ännu är det bra att etablera kontakt tidigt. Då får man råd, stöd och en person att vända sig till när behoven förändras, säger Erika Franzén.
Hon lyfter också vikten av glädje, motivation och stöd från omgivningen.
– Som närstående kan man vara den som puttar på lite grann – föreslå att man tränar tillsammans eller följer med ut på promenaden, säger hon.
– Många med Parkinson har svårt att starta saker, så stöd från anhöriga kan vara avgörande för att träningen ska bli av.
En extra dimension i träningen är att kombinera rörelse med tanke – till exempel att prata under promenaden, rabbla ord eller räkna steg.
– Vardagen kräver ofta att vi gör flera saker samtidigt, och just den förmågan är utmanande vid Parkinson. Därför kan man med fördel lägga in sådana moment i träningen – men på en nivå som känns trygg och hanterbar.
Om Parkinsonfonden
