För drygt 15 år sedan blev Dag kallad till urologen för att genomgå en prostatabiopsi. Efteråt gick Dag tillbaka till jobbet och allt kändes ok. Men på kvällen vaknade han med skakfrossa och feber.

– Hela sängen skakade, så min fru vaknade. Hon förstod direkt att det inte stod rätt till och sa till mig att vi måste åka in till sjukhuset.

Dags fru beställde en taxi, men Dag låg kvar i sängen.

– Jag vet att jag tänkte att ”nej, jag lämnar inte sängen”. Men min fru var övertygande och fick mig ner för trapporna till taxin. Och på några minuter var vi inne på akuten i Lund.

”Kändes som att drunkna”
När Dag hamnade på infektionskliniken var han mycket svårt sjuk. Idag är Dag pensionär, men när detta hände arbetade han som narkosläkare. Som sådan var han van att hålla koll på patienters övervakningsskärmar. Han minns hur han tittade på sin egen och den panik som uppstod.

– Jag såg hur blodtrycket sjönk, hur pulsen rusade i väg och hur syrgasmättnaden i blodet sjönk under 80, vilket är väldigt farligt. Det kändes precis som om jag skulle drunkna, jag var livrädd. Det här minnet etsade sig fast, och under många år efteråt hade jag mardrömmar om detta. Tack och lov är det mer sällan nu förtiden.

Snabb vård blev räddningen
Dags räddning var att han kom snabbt till sjukhuset; tack vare att han snabbt kom under vård fick han inga bestående men. När det kommer till sepsis är nämligen tiden avgörande – att snabbt få vård ökar chanserna att det går bra och att man slipper långvariga komplikationer. Dag poängterar hur viktig de anhörigas roll är.

– Det var tack vare att min fru förstod vad som höll på att hända, som jag kom till sjukhuset så fort. Det är viktigt att alla lär sig känna igen symptomen på sepsis, för att kunna avgöra om man är drabbad. Och de anhörig har en viktig roll, det är kanske inte alltid man själv förstår vad som händer. Till exempel är förvirring en larmklocka, om du inte känner igen din anhörigs beteende, då kan det vara ett tecken på att det är sepsis.