Mentor Sverige: Så kan en förebild förändra ett liv



Aldrig har behovet av en närvarande och positiv förebild varit större bland unga – oavsett livssituation och bakgrund. Mentor Sverige matchar mentorer med ungdomar mellan 13–17 år och belyser vikten av att ha en vuxen förebild som lyssnar och finns där.

I dagens digitaliserade värld är social interaktion bara ett knapptryck bort, och både vänskap och gemenskap kan uppstå tvärs över kontinenter. Samtidigt upplever många ungdomar att de saknar en närvarande vuxen att ha som förebild. Många önskar inget hellre än att kunna vända sig till någon som verkligen lyssnar och finns där. Därför finns den ideella ungdomsorganisationen Mentor Sverige som matchar ungdomar och mentorer. De menar att en positiv förebild är viktigt för att man som ung ska må bra och hitta sin egen unika väg.

– När ungdomar har en vuxen förebild i sitt liv kan de växa och utvecklas på ett hälsosamt sätt, vilket i sin tur leder till både bättre självkänsla och en ljusare framtidstro. Det ser vi att våra mentorer bidrar med, säger Sara Revell Ford, generalsekreterare på Mentor Sverige.

Nyfiken på Mentor? Lär dig mer här

”En förebild för mig innebär inte någon som är perfekt”
För många har en förebild varit avgörande för den person de har formats till idag. Före detta proffsboxaren Klara Svenssons förebild var hennes första tränare Christer Ekberg. Ekberg lärde henne vikten av disciplin och gjorde att hon vågade satsa på sporten. Hon berättar att han även har gett henne olika värderingar och har lärt henne mycket om en värld som hon annars inte skulle känna till. Klara fortsätter:

– Jag tror att ungdomar är extremt mottagliga för positiv vägledning och att någon utomstående tror på deras kapacitet.

Se klippen där kända svenskar berättar om sina förebilder

"Storasystern jag aldrig hade"
Ungdomen Rebecca ser upp till sin mentor Alexandra. När Rebecca och Alexandra möttes för första gången på Mentors kontor sa det klick direkt. Idag har de byggt upp en livslång vänskap som båda har vuxit och utvecklats genom.

– Jag ville ha en mentor för jag tycker inte om att öppna upp mig till människor över huvud taget, men vissa människor funkar och speciellt vuxna som jag känner mig trygg med. Jag har varit rätt otrygg i mig själv och ville därför ha en vuxen förebild som kunde ge mig ett annat perspektiv på livet, säger Rebecca.

Vid frågan om vad hon har lärt sig genom att bli mentor säger Alexandra:
– Jag har läst och hängt med i debatter kring att barn och ungdomar känner sig ensamma och mår väldigt dåligt i och med att psykisk ohälsa kryper ner i åldrarna. Det har berört mig väldigt mycket och gjort att jag ställer mig själv frågan: Varför finns det inte fler som är mentorer? Det här är ingen uppoffring. Det här är bara en vinstlott, att få uppleva det här. Det borde vara många fler som engagerar sig för att fånga upp och bromsa den negativa utvecklingen.

När vi undrar vad det betyder att de har funnit varandra avslutar en rörd Rebecca:
– Jag hittade storasystern jag aldrig hade; den personen som kunde leda mig och visa mig vägen. Alexandra är som den storasyster jag verkligen hade behövt när jag var yngre.